I samhället hanteras kemikalier och andra mer eller mindre farliga ämnen i stor omfattning. Förutom användning utgörs en stor del av hanteringen av transporter. Till transporter räknas inte bara själva förflyttningen utan även lastning, lossning och lagring i samband med transporten. Med farligt gods menas ämnen och föremål, vilka har kemiska eller fysikaliska egenskaper som kan innebära fara för skadeverkningar på människor, djur, egendom och miljö. För att minimera riskerna i samband med transporter av farligt gods finns ett internationellt regelverk som utarbetas gemensamt av de länder som anslutit sig till överenskommelsen.
För vägtransporter kallas reglerna ADR och för järnvägstransporter RID. De svenska tillämpningarna av reglerna benämns ADR-S respektive RID-S. Motsvarande bestämmelser finns även för sjötransporter (IMDG-koden) och flygtransporter (ICAO-TI och IATA-DGR).
Ansvariga myndigheter i Sverige är för landtransporter Räddningsverket, för sjötransporter Sjöfartsverket och för flygtransporter Luftfartsverket. Räddningsverket har dessutom ett samordningsansvar gentemot de övriga myndigheterna. För närvarande (2007) gäller för vägtransporter SRVFS 2006:7, ADR-S
Sveriges riksdag har tagit beslut om en ny lag om transport av farligt gods (2006:263)>>. Lagen trädde i kraft den 1 juli 2006 och ersatte lag (1982:881) om transport av farligt gods.
Den nya lagen utgör ett ramverk för författningsregleringen på området. Det innefattar definitioner och andra bestämmelser som avgränsar lagens tillämpningsområde samt bestämmelser om säkerhet i allmänhet, tillsyn, överklagande, bemyndiganden och straffansvar.
Kontakta oss för mer information, info@grabodynamit.se |
